Kunstmuseets direktør Johan Börjesson mener avisa ikke skriver om kunst med mindre det gjelder tak, tall eller Håkon Bleken.
Trygve Lundemo och Gustav Svihus Borgersen skriver i flera artiklar den här veckan om Trondheim kunstmuseums besökstal och konstnärliga program. Det finns felaktigheter i hur vissa av talen rapporteras för såväl Trondheim kunstmuseum som för andra museer och MiST som helhet. Jag tänker inte rätta dessa men vill uppmärksamma att de finns där och intresserade personer får gärna kontakta Trondheim kunstmuseum eller MiST för en korrekt redogörelse.
Istället vill jag bemöta den bild som ges av Trondheim kunstmuseum som ett museum som inte vet vad det vill och ge en förklaring av vad som ryms inom begreppet icke-betalande gäster. Jag vill också säga något om besökstal i förhållande till museets verksamhet. Inledningsvis vill jag dock bemöta det Gustav Svihus Borgersen skriver om mitt konstnärliga program för Trondheim kunstmuseum, som Borgersen och hans rubriksättare menar är otydlig.
Gustav Svihus Borgersen efterlyser ett kunstfagligt svar på sjunkande besökstal. Jag tror inte att besökstalen i detta fallet är en kunstfaglig fråga. Visst finns det utställningar som lockar mer än andra, men flera av årets utställningar har varit just kunstfagligt starka, men en besvikelse publikmässigt, till exempel Martin Tebus Collection och Lorck Schive -utställningen.
I artikeln sägs också att det är vanskligt för ett museum av Trondheim kunstmuseums storlek i att både driva museum och visa samtidskonst. Kombinationen utställningar av samlingen och annan äldre konst och samtidskonst har varit Museets inriktning sedan Trondheim kunstforening bildades 1845. Det är vårt uppdrag. Den tydliga inriktning på internationell samtidskonst som genomdrevs under museets förre direktör var något mycket positivt. Det är en del av mitt mandat att fortsätta den, annars hade jag inte tagit jobbet. Däremot tror jag att Håkon Bleken har helt rätt i att publiken (både den trønderska och besökande turister) vill kunna se samlingen kontinuerligt på museet och att detta kan påverka besökssiffrorna positivt. Jag tror inte kombinationen behöver vara vansklig. Tvärt om kan kända, trygga verk göra det lättare att ta till sig nya, okända.
Borgersen har dock rätt när han pekar på museets storlek. Ett museum i Trondheim kunstmuseums storlek och med vår räckvidd måste välja mellan att vara ett stort litet museum, där direktören står för allt, ensam formulerar utställningsprogrammet och genomför det, och att vara ett litet stort museum. Min ambition är att museet ska vara det senare. Direktören har ansvaret för helheten men utställningsprogrammet kan tala med flera röster och ha flera kuratoriella profiler. De olika funktioner museet har professionaliseras och ökar museets räckvidd och renommé. 2015 lånade museet till exempel ut 35 verk till 8 olika utställningar i Norge, Sverige, Storbritannien och Frankrike. Bara Nasjonalmuseet har i Norge fler verk ur samlingen tillgängliga digitalt. Detta är ett långsiktigt arbete som på sikt också måste innebära en tillbyggnad av useet eller en ny byggnad.
Det är viktigt när Trondheim nu äntligen får en konsthall att den museala profilen tonas upp och verksamheten inriktas på det bara vi kan göra och vårt konsthistoriska uppdrag. Det utställningsprogram jag och mina kollegor på Trondheim kunstmuseum nu genomför bygger på följande linjer och behov:
1. Att fortsätta inriktningen på internationell samtidskonst som tematiserar aktuella samhällsfrågor och utvecklingar inom konsten. Exempel på detta var Slavs and Tatars utställning Long-Legged Linguistics om identitet och språk och Mellanie Gilligans utställning The Common Sense som öppnar den 13/3 och handlar om hur ny teknik och sociala medier påverkar vår integritet, sociala interaktion och, inte minst hur marknaden exploaterar detta.
2. Att berätta konstens samtidshistoria, det vill säga konsthistoriens utveckling de senaste 50 åren. Utställningen Kapitalistischer Realismus med verk av Norsk och tysk pop-konst och den kommande serien Om kunst, som inleds den 13/3, med verk av portalfigurer som Vito Acconci och Lynda Benglis är exempel på detta.
3. Konsthistoriska utställningar och andra utställningar med anknytning till Trondheim och Trondheim kunstmuseums samling. Här ingår serien Bleken och Gruppe 5 som vi just inlett på Gråmølna och Maja Nilsens utställning som öppnar senare i vår.
4. Nya och kontinuerliga presentationer av Trondheim kunstmuseums samling. De sista delarna av Martin Tebus utställning Collection, som med sina drygt 540 verk är den största presentationen av Trondheim kunstmuseums samling någonsin, fortsätter fram till påsk. Den 17 april öppnar utställningen Høydepunkter som visar ett stort urval av Trondheim kunstmuseums viktigaste verk.
Detta är ett brett program som är tänkt att kunna locka olika publikgrupper och samtidigt erbjuda hög konsthistorisk relevans.
Vårt utställningsprogram är i högsta grad skapat med besökstal i åtanke. Jag vill dock påminna om vad besökstal är och inte är. Besökstal visar hur många som tagit del av museets olika verksamheter under året. Bara det. De säger i sig ingenting om kvalitén eller betydelsen av det som görs på Trondheim kunstmuseum. I onsdags lyssnade 60 personer begeistrat medan Dag Solhjell, läsande ur ett manuskript under en och en halv timme, utan andra hjälpmedel än några av verken i vår samling i Martin Tebus presentation, utredde vad det är att säga ”Detta är konst”. Samma eftermiddag tillbringade vår formidlingsledere Siri Mørch med en leukemisjuk pojke på en isoleringsavdelning på St Olav inom ett pedagogiskt samarbete. Detta bidrar knappt till museets besökstal men båda är centrala delar av museets samhällsuppdrag.
Eftersom icke-betalande besök tycks värderas lägre i era artiklar vill jag säga något om vilka som är våra icke-betalande besökare. Trondheim kunstmuseum erbjuder fri entré till alla skolor och barnehagar. Kommunen ger oss en fast ersättning för kommunala ungdomsskole- och barnehageklasser. Dock registreras de som icke betalande, efterson ingen betalning sker vid besöket. Vi har i många år försökt få denna ersättning utvidgad till att även gälla privata barnehagar och vidergåenden. I väntan på att detta ska vinna gehör har vi bestämt att de också får gå gratis. De som läser humaniora och de som studerar vid Kunstakademiet samt yrkesverksamma konstnärer, alltså grupper som behöver och använder museet för sin yrkesutövning går också gratis. Öppningar är gratis.
Besökstal viktiga för oss. Vi kan inte genomföra vårt uppdrag, än mindre utvidga synen på konst och konstens betydelse om folk inte kommer hit. Detta gäller betalande och ickebetalande besökare.
Vi gör vårt yttersta för att öka konstens betydelse och ställning i Trondheim. Adresseavisen däremot har nästan skurit bort sin konstbevakning om det inte gäller tak, tal eller Håkon Bleken. Ni skriver ensidigt och sensationssökande om våra besökstal. Gustav Svihus Borgersons välskrivna krönikor om enskilda verk av etablerade konstnärer som Leonard Rickhard har fått den nedvärderande överskriften ”Er det kunst?”. Ärligt talat: Er det journalistikk?
