Adresseavisen har skrivit en rad kritiska artiklar om Trondheim kunstmuseum och MiST.
De gör påståenden som är tveksamma och i flera fall felaktiga. Tillvägagångssättet är osakligt och skadar museet och Trondheim i den nationella konstmiljön.
När det gäller TKMs osynlighet tar jag på mig visst ansvar. Framöver ska jag bättre synliggöra museets ståndpunkter och mina. Jag börjar med att bemöta kritiken i Adressavisens artiklar som bygger på tre återkommande påståenden gällande museets besökstal, vad som visas och mitt pendlande.
Les også: - Mulig jeg har vært for tam og skulle ha slått mer på stortromma overfor politikerne
Påstående 1: TKM har lägre besökstal än andra jämförbara museer i Norge.
Vi är inte nöjda med talen. Det är dock inte så enkelt som Adressavisen framställer det.
Påståendet har två delar: Det lägre talet och jämförbarheten.
1. Våra lägre tal beror på vårt strama räknesätt, i linje med Kulturrådets önskemål. Vi vet att vi inte haft färre besökare än redovisat, de andra vet att de inte haft fler. Enligt våra uppgifter har de andra museerna inte infört detta än. Talen hos oss är alltså lägre, men det är inte säkert att antalet besökare är det. Vi påstår inget annat.
För att kolla har Adresseavisen ringt de andra konstmuseerna och frågat om deras högre tal beror på hur de räknar. De kunde ha frågat «hur registrerar ni?». De kunde ha frågat Kulturrådet om detta. Nu framstår det som om vi beskyller andra för fusk.
2. Adresseavisen nämner flera, som de menar, jämförbara museer i Norge med bättre besökstal. De kröner serien med ett besök på Aros i Århus med 800.000 besökare per år.
Är vi direkt jämförbara? Har vi samma förutsättningar för lika många besökare? Njae. Lillehammer har en ny byggnad av Snøhetta och är ensam större kulturinstitution i byn. Stavanger har ett populärt kafé vid Mosvatnet. KODE har festspill, restaurang och fem gånger vårt anslag.
Vi arbetar liksom de med att nå fler. TKM redovisar 21.000 besökare 2016, 25% fler än 2015, trots att huvudbyggnaden var stängd i två månader. Vi är inte nöjda. Vi vill mer. Bilden som ges i artiklarna, att vi har samma förutsättningar som de andra men gör ett sämre jobb, är helt enkelt inte sann.
Les Trygve Lundemos kommentar: Når kunsten gjemmer seg bak jåleri, gir byen blaffen
Påstående 2: «Sviktande besökstal» beror på att samlingen inte visas.
Adresseavisen har i artikel efter artikel, även tidigare, låtit Håkon Bleken och andra hävda att TKM inte visar sin samling. Till den grad att Adresseavisen är huvudkällan till missuppfattningen att TKM inte visar sin samling.
Det är inte sant. Under min tid har samlingen visats oavbrutet, med ett kort undantag vintern 2014-15. Det är, som Håkon Gullvåg säger, en självklarhet. 2015 fick den sin största presentation någonsin. Även nu när TKM Bispegata varit stängt, har mer än hälften av det som visats på Gråmølna varit vår samling.
Den 3/4 publicerar Adresseavisen påståendena än en gång, med överskriften Dette er noe av kunsten som ligger lagret i en lukket kjeller. Några av museets mest älskade verk avbildas. Underförstått: TKM förvägrar publiken samlingen. Uttalanden av Bleken, Gullvåg och andra. Sju av de konstverk som avbildas i artikeln har hängt framme hela 2016. Samtliga nio har varit framme under min tid.
Det är tydligt att Adresseavisen inte främst vill analysera fakta. De har sina teser som de låter kritiska röster stärka. Även när det de påstår är direkt felaktigt. Påståendena presenteras som spontant missnöje. Vad var frågan när Knut Forsberg vid Blomqvists i Oslo mejlade att vår samling visas för sällan? När var han på TKM sist?
Flera röster är kända för Adresseavisens läsare. Bleken och Gullvåg önskar sig i princip Trondhjem kunstforening före TKMs bildande 1997. Det har de rätt att göra. Men är det en dagsaktuell kritik av museet? Gullvåg har själv sagt att han inte varit hos oss på flera år.
Jag saknar det yngre konstlivet och andra konstinstitutioner i Trondheim. Och en kritisk förståelse för vad som driver en konsthandel, en konstnär i en lokal konstnärsorganisation och andra museer till uttalanden om TKM.
Opptatt av debatt? Les også innlegget: Flatås Lions-spiller kom gråtende til trening: Skulle jeg vært valgt bort?
Påstående 3: Låga publiktal beror på att museichefen pendlar.
Seriens tredje artikel bygger på ett besök vid konstmuseet Aros i Århus, men handlar om besökstal och pendlande. Det är synd. Trondheim kan lära av Århus.
Att vara lyhörd mot publiken är klokt. TKM bör kommunicera bättre om sina utställningar. Att problemet skulle vara att jag pendlar är dock i sammanhanget taget ur luften. Ingen frågar en chefsdirigent om hen pendlar.
Ingen av mina uppdragsgivare kritiserar mitt arbete. Ej heller pendlingen som är en förutsättning. Därför söker Adresseavisen stöd för tesen hos andra. Erlend Høyersten på Aros är rätt man.
Han uttalar sig drastiskt och har tidigare sagt att det skulle vara bra för norska museer att mista sitt statliga stöd. Han säger att han blir provocerad över att jag pendlar. Han har, så vitt jag vet inte varit här nyligen.
Les også kronikken: Unge og eldre må hjelpe hverandre
Analys? Har då Adresseavisen i denna 21-sidiga smutsstorm mot TKM avslöjat missförhållanden? Har de klargjort orsaken till de trista besökstalen?
Nej. Men de har sannolikt bidragit till dem. De har arbetat med artiklarna i över en månad, skapat oro i vårt arbete och röjt runt bland våra kollegor i norskt kulturliv på ett sätt som skapar misstro mot TKM. De kan gärna granska vår verksamhet. Det tål den. Men det ska göras på sakliga grunder.
Trygve Lundemo kallade nyligen artiklarna en analys av situationen på museet. En analys bygger på slutsatser dragna från fakta. Adresseavisens artikler citerar grumlig kritik och felaktigheter till stöd för färdiga teser. De höljer museet i tvivel och olust. Att kalla det en analys är magstarkt.
Vad Adresseavisen vill med artiklarna är oklart. Klart är att de skadar museet till ingen nytta för Trondheim som konststad.
Hør våre kommentatorer snakke om Ap-krisen, tigging og media som nyttige idioter.
Følg Adresseavisen på Facebook, Instagram og Twitter